Jag kan i ärlighetens namn inte säga om det beror på för mycket stress i livet, en vanlig medelålderskris eller den närastående möjligheten att äga mitt eget hem som har fått mig att gå igång rejält på det här med minimalism. Men gått igång, det har jag!
Det började i köket, fortsatte i vardagsrummet, och likt en sten som slängs i lugna vatten, har ringarna spridit sig. Hälften av mina köksskåp är tomma, och jag saknar ingenting av det jag hade. Vardagsrummet innehåller bara sådana böcker jag vill läsa IGEN, och inte en enda dublett. Alla viktiga papper är digitaliserade och bortslängda. Mapp efter mapp efter mapp har lämnat mitt hem. Musik CD:s är numera inscannade på datorn och gavs bort eller slängdes bort. DVD samlingen fick samma behandling. Min externa hårddisk tar upp en promille av det utrymme som innehållet i den tidigare upptog. Leksaker, gardiner, ljusstakar... sakta men säkert återtar jag det utrymme de har tagit i mitt hem, och den tid de stal bara i underhåll, rengöring och organisering.
Idag har jag en 'skräplåda' i min hall. Den har blivit min hemliga lilla glädje. Varje dag lägger jag något i den, och de dagar när fler än en sak läggs dit jublar jag inombords. Mitt dröm-mål är ett hem mer likt bilden ovan. Att när jag stiger in genom dörren en dag, inte genast se något som är på fel plats, nåt som måste åtgärdas, flyttas eller rengöras. Att ha ett hem som verkligen är en välkomnande oas av lugn, där möjlighet finns till det som verkligen betyder något: Kvalitetstid tillsammans.
Vill du börja någonstans, men vet inte var? Varför inte med mitt skräpfynd för dagen? Filtar! Vi är tre personer i mitt hushåll och sammanlagt ägde jag 7 filtar. När sjutton skulle vi ha användning för sju filtar samtidigt? En åkte ut till bilen som en del av förstahjälpkitet man borde ha där. Tre fick stanna kvar (en vardera) för kalla dagar och resten hamnade i lådan.
Piece-of-cake!
