365 skräpdagar

Jag kan i ärlighetens namn inte säga om det beror på för mycket stress i livet, en vanlig medelålderskris eller den närastående möjligheten att äga mitt eget hem som har fått mig att gå igång rejält på det här med minimalism. Men gått igång, det har jag!

Det började i köket, fortsatte i vardagsrummet, och likt en sten som slängs i lugna vatten, har ringarna spridit sig. Hälften av mina köksskåp är tomma, och jag saknar ingenting av det jag hade. Vardagsrummet innehåller bara sådana böcker jag vill läsa IGEN, och inte en enda dublett. Alla viktiga papper är digitaliserade och bortslängda. Mapp efter mapp efter mapp har lämnat mitt hem. Musik CD:s är numera inscannade på datorn och gavs bort eller slängdes bort. DVD samlingen fick samma behandling. Min externa hårddisk tar upp en promille av det utrymme som innehållet i den tidigare upptog. Leksaker, gardiner, ljusstakar... sakta men säkert återtar jag det utrymme de har tagit i mitt hem, och den tid de stal bara i underhåll, rengöring och organisering.

Idag har jag en 'skräplåda' i min hall. Den har blivit min hemliga lilla glädje. Varje dag lägger jag något i den, och de dagar när fler än en sak läggs dit jublar jag inombords. Mitt dröm-mål är ett hem mer likt bilden ovan. Att när jag stiger in genom dörren en dag, inte genast se något som är på fel plats, nåt som måste åtgärdas, flyttas eller rengöras. Att ha ett hem som verkligen är en välkomnande oas av lugn, där möjlighet finns till det som verkligen betyder något: Kvalitetstid tillsammans.

Vill du börja någonstans, men vet inte var? Varför inte med mitt skräpfynd för dagen? Filtar! Vi är tre personer i mitt hushåll och sammanlagt ägde jag 7 filtar. När sjutton skulle vi ha användning för sju filtar samtidigt? En åkte ut till bilen som en del av förstahjälpkitet man borde ha där. Tre fick stanna kvar (en vardera) för kalla dagar och resten hamnade i lådan.

Piece-of-cake!

Vardagsdrama

Dottern framför datorn. Jag i mitt döskalleförkläde, pysslandes i köket. Dags för cigg. Går förbi dottern och slänger en blick mot datorskärmen. Håller på att svälja ciggen i ren förskräckelse.

SMS #1 åt Gubben:
...öppen skjorta och snäva jeans... Att läsa E:s chatmeddelanden när man går förbi kan ge en hjärtattack!! :-)

”Mamma, mamma! Kom fort!”
Torkar händerna och går till datorn i vardagsrummet. ”Vad är det?” ”Titta” säger hon och pekar mot en liten chatruta på datorns nedre kant.

J: Har jag chans på dig?
E: JO!
J: Bra <3

SMS #2 åt Gubben:
Åhå! Han fråga just chans, så nu har hon pojkvän åxå. Hmm... Kan man få dubbel hjärtattack?

Nerlugnad återvänder jag till köket. Det är ju fruktansvärt gulligt egentligen. Jag hade ju själv min första pojkvän i samma ålder och vad gjorde vi!? Höll händer, spelade fotboll. Oskyldigt, hur oskyldigt som helst. Inget att hetsa upp sig över. Kallsvetten byts ut mot varmt lugn.

”Mamma!”
”Mmm..”
”MAMMA!”
”Ja, vad är det!?”
”Säg en glad låt”
”Walking on sunshine tycker jag är glad. W-A-L-K-ing, stavas det”

Efter en stund av koncentrerad tystnad börjar Katrina & the waves skråla. Ljudnivån stiger och stiger och till sist hör jag hur dunket av trummorna ackompanjeras av vad som endast kan vara dansande fötter. Tar en snabbtitt. Javisst, hon dansar. Som en galning dessutom.

SMS #3 åt Gubben:
Jag har en tolvåring som dansar som galen till I’m walking on sunshine i mitt vardagsrum. Antar att det var rätt kille som frågade. J heter han. :-)

Småler fortfarande för mig själv när hon kommer in till köket. Katrina är på repeat i bakgrunden. Dottern storler med glittrande ögon där hon lutar sig mot köksbänken. Jag ser på hur hon skruvar på sig att hon har nåt att säga så jag är tyst och väntar. Låtsas ovetandes.
”Jag trodde nog att han gillade mig. Jag visste det nästan. För varje gång vi leker med andra så är han alldeles annorlunda, som om han inte ens ville leka med mig. Han är hur snäll som helst när vi är själva.”
”Ja, så kan det bli ibland, om man är rädd att nån ska lista ut att man är kär och börja retas. Det var nog bara därför tror jag. Men nu är han din pojkvän då. Härligt va? Att veta att den du gillar också gillar dig?" Hon nickar leende och studsar nervöst upp och ner över köksgolvet. Jag kan med förvånadsvärd klarhet fortfarande minnas hur det känns att vara nykär; magpirret, kroppen spänd av nervös energi, huvudet fullt av vackra, positiva osammanhängande tankar. Pirrar det i magen? frågar jag och kan inte motstå hennes uppenbara lycka länge utan ger henne en lång, stor kram.
”Jo” svarar hon och skruvar på sig ännu mer. Om det vore fysiskt möjligt att spricka av glädjeenergi är det hon, min lilla kära dotter som just fått sitt livs första pojkvän, som skulle göra det.

Vi föräldrar är otroligt priviligerade. Vi har platser på första parkett till ett av världens största draman; våra barns liv.

Otto, part II

Some of you might remember a recent posting of mine, concerning a dog named Otto.
Well, I checked the animal shelters homepage again today, and he's no longer listed.

...

I guess I sort of knew it, but I really didn't see it coming.
Oddly naive for a control freak.

So, that's gonna be today's reminder: If you hesitate in matters of love (of any kind), you've instantly lost.
Or as Jack Sparrow said: If you were waiting for the opportune moment, that was it.

My day in a nutshell/Min dag i ett nötskal

Otherwise in my little world:
Playing on the stereo: Chet Baker.
The daily obsession: Scanning everything from old photos to papers onto the computer. No more "important" folders in my bookshelf. Yay!
Most recent idiotic thing done: A whole tray of creamy potato au gratin. Forgot the salt. D'oh!

Dagens besvikelse

Miljövänlighet har till min stora besvikelse blivit ännu bara en kassako.

En kassako som gör det omöjligt att kombinera plånbok med moralisk övertygelse. Frågan blir alltid; Vilka ideal har vi råd med, och vilka inte? Money talks, and bullshit...ja, inte ens det är tydligen miljövänligt längre.

Hooo, hold your horses! Vad förärar er ett sådant bistert och allvarligt samtalsämne en måndag morgon? Jo, VR. De statsägda finska tågen.

Sen barnsben har man blivit hjärntvättad med att kollektivtrafik är ett både ekonomiskt och grönt alternativ.

Som vuxen bär man bördan av miljöförstöring på sitt samvete.

Men ändå: 3 personer tur och retur till Helsingfors kostar mer än 3 gånger mer än att ta min gamla 95 oktans drivna Opel från -96 dit. Det är så man vill spy.

Jag drar mitt strå till stacken. Sorterar papper, kartong, batterier, gamla mediciner, metall, glas, torrt och biologiskt nedbrytbart avfall. Trä, energiavfall, kläder, möbler, elektronik. Allt återanvänds eller förs till korrekt insamlingspunkt. Jag fyller för h3lv3t3 en hel garderob med olika insamlingskärl. Min vinst? Noll. VR:s resultat 2009:+ 18.4 Miljoner Euro, som, ojnejsåsynd, tyvärr var ett märktbart sämre resultat än året tidigare, när man cashade in 56,2 MEUR.

Och så funderar man, i samma rapport, varför passagerarantalen har sjunkt stadigt sen 2008?

Här får staten och deras miljöpolitik ta sig i brasan!

The Nutters

Love is a many splendored thing som Frank Sinatra sjöng.

(Frasen är mindre känd som en av stroferna i Francis Thompsons dikt The Hound of Heaven.)

Karin Boye

Hollywood conspiracy theories

Sitting by my desk at work, doing the usual Monday+procrastination routine, I started roaming the web. It didn't take me long to find something to drool over, and that picture is the one below. Please enjoy. However, in order to at least seem to be doing something, I had to move the cursor every now and then, and that's when it hit me. There's definitely something fishy going on in Hollywood... How can there be two drop dead gorgeous men like these two alive at the same time? As if only one of them weren't blessing enough?

Whammo!
Another of my momentary lapses of insanity came rushing head on.

Theory #1
(Yummy, yummy btw)
Hollywood sexy-men retail store?
Somebody had better tell me where to place my order!

Theory #2
Contemporary look-alikes makes me think....
....cloning?
Maybe even robotics?

Theory #3
Time travelling?
Where do I buy my ticket?
And how expensive is plastic surgery in the future? Anybody know?

Turning into my mother

It's early morning. Well, early according to my standards.
Huddling inside the freezing car, I can't wait to really wake up. The cold doesn't quite do it. It takes one thing to do that properly. The one thing I'm without for the moment. My vices - my cigarettes. Stressed out and delayed, as usual, I run into the store, giving a recognizing nod to the girl at the counter. She knows what I'm after, I've been in here nearly every morning. Grunting a hoarse 'thank you' to the her as she hands me my lifelines, I catch a glimpse of myself in the reflection on the window glass of the store. Slowing down, on my way out of there, I take another, harder look.

At first I couldn't understand what it was that caught my attention. The reflection showed nothing new. A half crazed woman in splendid morning grumpiness, desperately clutching to her pack of cigarettes. Eyes wild, body moving sort of gangly, as if still asleep. Oversized fleece jacket to keep the cold away, glasses on the verge of falling off from the tip of her nose, hair in a bun. Think crazy librarian, and you've got it. Sure, it doesn't paint a pretty picture, but that's not the point. That is hands-down how I look in the mornings, and I'm used to it. So, why the sudden self-interest?

Back in the car, racing for work, it hits me. God, in that oversized, badly fitting fleece, I look just like my mother. *Shudder*