Händerna darrar och koordinationen fungerar endast tidvis som den ska. Kranvattnet har aldrig varit så här kallt och som av en överraskning är koftan nu redan alldeles för varm, trots att temperaturen är stadigt reglerad här på kontoret. Gröten i halsen får en att låta som att man rökt i 20 år. (Ok, det har jag ju gjort också, men lite får man väl dramatisera) Bröstet piper och näsan kan inte användas alls. Jepp, dags att bli sjuk...
Att hålla på att bli sjuk, de första känningarna, är som att tröga sig igenom en midjehög oljepöl. Allt går i slowmotion, koordineringen sviker och IQ-nivån når nya bottennoterinar. 2,5 promille är fortfarande smartare än 37 graders kroppstemperatur. Tacka vet jag att ligga medvetslös, hellre det än detta ständiga "på gång att bli sjuk" fanskap.
Status: Allmänt bläää alltså. När febern riktigt kickar in kommer dessutom hela världen att lukta som min mammas svettiga korvsoppa, fullständigt smaklös och flottig. Oh Joy!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar