Sant.

Love the way you lie, Eminem

Jag är inget överdrivet stort Hip-Hop fan även om jag då och då njuter av en eller annan låt. Just nu har Eminem en låt som man inte kan undvika att höra på radion, 'Love the way you lie'. Till först fick mig refrängen att höja på ögonbrynen. 'Vad sjutton är det här för fjortis sång? Vem i helsike vill väl bli ljugen rakt i ansiktet?' Men när jag koncentrerade mig på texten blev jag alldeles paff.

Det går inte att förneka att Eminem är de låga känslornas poet. Med hjärtskärande precishet illustrerar han oss människor i all vår fulhet. När vi är som värst, när vi sjunkt som lägst, när vi är som mest utlämnade, som mest primitiva. Alla våra djupt gömda känslor och rädslor serveras oförskräckt på silverbricka. Varsågod! Please help yourselves to 'the dark side of humanity'. Today we're serving pain.

Love The Way You Lie
(feat. Rihanna)

I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like
And right now it's a steel knife in my windpipe
I can't breathe but I still fight while I can fight
As long as the wrong feels right it's like I'm in flight
High off of love, drunk from my hate,
It's like I'm huffing paint and I love it the more I suffer, I suffocate
And right before I'm about to drown, she resuscitates me
She fucking hates me and I love it.
Wait! Where you going?
"I'm leaving you"
No you ain't. Come back we're running right back.
Here we go again
It's so insane cause when it's going good, it's going great
I'm Superman with the wind at his back, she's Lois Lane
But when it's bad it's awful, I feel so ashamed I snapped
Who's that dude? I don't even know his name
I laid hands on her, I'll never stoop so low again
I guess I don't know my own strength

You ever love somebody so much you can barely breathe
When you're with 'em
You meet and neither one of you even know what hit 'em
Got that warm fuzzy feeling
Yeah, them those chills you used to get 'em
Now you're getting fucking sick of looking at 'em
You swore you'd never hit 'em; never do nothing to hurt 'em
Now you're in each other's face spewing venom in your words when you spit them
You push pull each other's hair, scratch claw hit 'em
Throw 'em down pin 'em
So lost in the moments when you're in them
It's the rage that took over it controls you both
So they say you're best to go your separate ways
Guess if they don't know you 'cause today that was yesterday
Yesterday is over, it's a different day
Sound like broken records playing over but you promised her
Next time you show restraint
You don't get another chance
Life is no Nintendo game
But you lied again
Now you get to watch her leave out the window
Guess that's why they call it window pane

Now I know we said things, did things that we didn't mean
And we fall back into the same patterns, same routine
But your temper's just as bad as mine is
You're the same as me
But when it comes to love you're just as blinded
Baby, please come back
It wasn't you, baby it was me
Maybe our relationship isn't as crazy as it seems
Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano
All I know is I love you too much to walk away though
Come inside, pick up your bags off the sidewalk
Don't you hear sincerity in my voice when I talk
I told you this is my fault
Look me in the eyeball
Next time I'm pissed, I'll aim my fist at the drywall
Next time. There won't be no next time
I apologize even though I know its lies
I'm tired of the games I just want her back
I know I'm a liar
If she ever tries to fucking leave again
Im'a tie her to the bed and set this house on fire
I'm just gonna

[Chorus - Rihanna:]
Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
But that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie
I love the way you lie

Alla som funnit sig i ett sånt här förhållande känner igen det. 'Nuf said...

The dangling conversation, Simon & Garfunkle

It's a still life water color,
Of a now late afternoon,
As the sun shines through the curtained lace
And shadows wash the room.
And we sit and drink our coffee
Couched in our indifference,
Like shells upon the shore
You can hear the ocean roar
In the dangling conversation
And the superficial sighs,
The borders of our lives.

And you read your Emily Dickinson,
And I my Robert Frost,
And we note our place with bookmarkers
That measure what we've lost.
Like a poem poorly written
We are verses out of rhythm,
Couplets out of rhyme,
In syncopated time
Lost in the dangling conversation
And the superficial sighs,
Are the borders of our lives.

Yes, we speak of things that matter,
With words that must be said,
"Can analysis be worthwhile?"
"Is the theater really dead?"
And how the room is softly faded
And I only kiss your shadow,
I cannot feel your hand,
You're a stranger now unto me
Lost in the dangling conversation.
And the superficial sighs,
In the borders of our lives.

A midsummernight's (bad) dream

Beep_ beep_ beep. Bzz-bzz-bzz.

Klockorna ringer, det är dags att gå upp. Känner mig pigg och utvilad och stiger upp för att stänga av dem. Men på något underligt twilight-zone-vis vaknade jag sedan en 40 minuter senare, fem minuter försenad till jobbet, och med ett mycket levande minne av min dröm längst fram i skallen.

Välkommen till Bizzarro-world:

Min gubbe sätter dit mig för mord. Innan jag hinner bevisa min oskuld blir jag halshuggd vid giljotinen (i drömmen är det 2000-, inte 1700-tal). När min oskuld väl är bevisad (med hjälp av en amatör videofilm från youtube som visar att det var en skyltdocka och inte en riktig människa som jag och en grupp tjejer knivhugger sådär ’på skoj’ i lastutrymmet på en blå paketbil (WTF??!!)) är jag huvudlös. Mitt huvud som föll i marken har ådragit sig sådana skador att det måste genomgå extensiva reparationer. Under tiden får jag använda ett i plast. Ett huvud som, säger experterna, liknar mig så mycket som möjligt. Ett stelt, utryckslöst Barbie-huvud.


Med mitt Barbiehuvud kan jag se, tänka och t.o.m prata fast jag låter som Stephen Hawking. Det passar illa och glider av min halsstump ständigt och jämt, så scarfar blir en del av min vardag. Jag fortsätter att gå i skolan?! för livet är ju "trots allt inte över än", och efter en period av ’dra-häftigt-in-andan- och-stirra-förfärat’ blir mina klasskamarater tack och lov vana med mitt uttrycklösa ansikte. Vännerna J och M skriver en bok insprirerad av mig. ’Livet Som Flickan Med Plasthuvudet’ blir en bestseller tack vare deras psykologiska insikt till mitt kaotiska inre som inte speglas i det yttre bla, bla, jada, jada... En blödig frisör som läst boken erbjuder mig att slinga mitt långa plasthår ’för att göra det mera naturligt och liv-likt’ och jag blir rörd av erbjudandet men tänker: Du, hur fan kan någonting se liv-likt ut med ett plasthuvud?!

Och så vaknar jag.
Det värsta? It all makes perfect sense to me.

Läslust

Ja, nu har jag fallit ner i Vampyrnovell-träsket IGEN. Det är så med mig. Upp och Ner. Efter en period med seriös litteratur såsom Jane Austen och Carson McCullers, måste jag bara få vältra mig i något ytterst oseriöst och definitivt smaklöst. Slumma lite liksom.

Författaren i fråga, Katie MacAlister, har dessutom en blogg som man gärna får kolla in på måndagar. Aaah Måndagar... Mums-Måndagar. Dregel-Måndagar. Underbara karlar dagar. Definitivt inte högtravande eller fin-kulturellt. Länk finns i listan till höger.

I pointed a finger at him. "You are too arrogant for your own good. I officially
de-mate you. Go away. I never want to see you again. Except maybe tonight.
Naked. Your place. But after that, no more."
(You Slay Me)

"A compliment would be the last thing out of my mouth to a man who was so pigheaded that he could be served at a luau."
(A Girl's Guide to Vampires)

"Stay here til I come to fetch you."
I no longer recognize you in the Republic of Joy," I loftily informed him. "Our diplomatic ties are severed."
Unsever them," he growled, "or the Country of Raphael will be forced to declare your republic a protectorate."
Dictator," I muttered.
For life," he agreed."
(A Girl's Guide to Vampires)

Självförklarande

W. B. Yeats

When You Are Old


When you are old and gray and full of sleep,
And nodding by the fire, take down this book,
And slowly read, and dream of the soft look
Your eyes had once, and of their shadows deep;

How many loved your moments of glad grace,
And loved your beauty with love false or true;
But one man loved the pilgrim soul in you,
And loved the sorrows of your changing face.

And bending down beside the glowing bars
Murmur, a little sadly, how love fled
And paced upon the mountains overhead
And hid his face amid a crowd of stars.

Livet på landet

Livet på landet har sina fördelar. Faktiskt. Som att gå osminkad, ofönad och med ett döskalleförkläde till butiken t.ex.

Inte det mest vackra objekt kanske, men kom igen... När såg du sist en 33-åring osminkad? Nänä, tänkte väl det.