The dangling conversation, Simon & Garfunkle

It's a still life water color,
Of a now late afternoon,
As the sun shines through the curtained lace
And shadows wash the room.
And we sit and drink our coffee
Couched in our indifference,
Like shells upon the shore
You can hear the ocean roar
In the dangling conversation
And the superficial sighs,
The borders of our lives.

And you read your Emily Dickinson,
And I my Robert Frost,
And we note our place with bookmarkers
That measure what we've lost.
Like a poem poorly written
We are verses out of rhythm,
Couplets out of rhyme,
In syncopated time
Lost in the dangling conversation
And the superficial sighs,
Are the borders of our lives.

Yes, we speak of things that matter,
With words that must be said,
"Can analysis be worthwhile?"
"Is the theater really dead?"
And how the room is softly faded
And I only kiss your shadow,
I cannot feel your hand,
You're a stranger now unto me
Lost in the dangling conversation.
And the superficial sighs,
In the borders of our lives.

A midsummernight's (bad) dream

Beep_ beep_ beep. Bzz-bzz-bzz.

Klockorna ringer, det är dags att gå upp. Känner mig pigg och utvilad och stiger upp för att stänga av dem. Men på något underligt twilight-zone-vis vaknade jag sedan en 40 minuter senare, fem minuter försenad till jobbet, och med ett mycket levande minne av min dröm längst fram i skallen.

Välkommen till Bizzarro-world:

Min gubbe sätter dit mig för mord. Innan jag hinner bevisa min oskuld blir jag halshuggd vid giljotinen (i drömmen är det 2000-, inte 1700-tal). När min oskuld väl är bevisad (med hjälp av en amatör videofilm från youtube som visar att det var en skyltdocka och inte en riktig människa som jag och en grupp tjejer knivhugger sådär ’på skoj’ i lastutrymmet på en blå paketbil (WTF??!!)) är jag huvudlös. Mitt huvud som föll i marken har ådragit sig sådana skador att det måste genomgå extensiva reparationer. Under tiden får jag använda ett i plast. Ett huvud som, säger experterna, liknar mig så mycket som möjligt. Ett stelt, utryckslöst Barbie-huvud.


Med mitt Barbiehuvud kan jag se, tänka och t.o.m prata fast jag låter som Stephen Hawking. Det passar illa och glider av min halsstump ständigt och jämt, så scarfar blir en del av min vardag. Jag fortsätter att gå i skolan?! för livet är ju "trots allt inte över än", och efter en period av ’dra-häftigt-in-andan- och-stirra-förfärat’ blir mina klasskamarater tack och lov vana med mitt uttrycklösa ansikte. Vännerna J och M skriver en bok insprirerad av mig. ’Livet Som Flickan Med Plasthuvudet’ blir en bestseller tack vare deras psykologiska insikt till mitt kaotiska inre som inte speglas i det yttre bla, bla, jada, jada... En blödig frisör som läst boken erbjuder mig att slinga mitt långa plasthår ’för att göra det mera naturligt och liv-likt’ och jag blir rörd av erbjudandet men tänker: Du, hur fan kan någonting se liv-likt ut med ett plasthuvud?!

Och så vaknar jag.
Det värsta? It all makes perfect sense to me.

Läslust

Ja, nu har jag fallit ner i Vampyrnovell-träsket IGEN. Det är så med mig. Upp och Ner. Efter en period med seriös litteratur såsom Jane Austen och Carson McCullers, måste jag bara få vältra mig i något ytterst oseriöst och definitivt smaklöst. Slumma lite liksom.

Författaren i fråga, Katie MacAlister, har dessutom en blogg som man gärna får kolla in på måndagar. Aaah Måndagar... Mums-Måndagar. Dregel-Måndagar. Underbara karlar dagar. Definitivt inte högtravande eller fin-kulturellt. Länk finns i listan till höger.

I pointed a finger at him. "You are too arrogant for your own good. I officially
de-mate you. Go away. I never want to see you again. Except maybe tonight.
Naked. Your place. But after that, no more."
(You Slay Me)

"A compliment would be the last thing out of my mouth to a man who was so pigheaded that he could be served at a luau."
(A Girl's Guide to Vampires)

"Stay here til I come to fetch you."
I no longer recognize you in the Republic of Joy," I loftily informed him. "Our diplomatic ties are severed."
Unsever them," he growled, "or the Country of Raphael will be forced to declare your republic a protectorate."
Dictator," I muttered.
For life," he agreed."
(A Girl's Guide to Vampires)

Självförklarande

W. B. Yeats

When You Are Old


When you are old and gray and full of sleep,
And nodding by the fire, take down this book,
And slowly read, and dream of the soft look
Your eyes had once, and of their shadows deep;

How many loved your moments of glad grace,
And loved your beauty with love false or true;
But one man loved the pilgrim soul in you,
And loved the sorrows of your changing face.

And bending down beside the glowing bars
Murmur, a little sadly, how love fled
And paced upon the mountains overhead
And hid his face amid a crowd of stars.

Livet på landet

Livet på landet har sina fördelar. Faktiskt. Som att gå osminkad, ofönad och med ett döskalleförkläde till butiken t.ex.

Inte det mest vackra objekt kanske, men kom igen... När såg du sist en 33-åring osminkad? Nänä, tänkte väl det.

Äntligen hemma

Äntligen är DEN på min vägg, där den definitivt hör hemma. Tavlan/Planschen alltså, för den som undrar. För den som tittar extra noga syns svarta rutor som reflekteras. Det är bara min svart-vita fotovägg med bokhyllebård.

Och ja, jag har tv:n i den öppna spisen.

Semester

Dottern på läger. Inget pressande att göra, bara vi två. Vad gör man? Jo, man hoppar i bilen på oplanerad sightseeing. Att stanna vid varje skylt om sevärdhet kan vara riktigt kul, och är ett bra sätt att bota hemmablindhet på. Vi hamnade ända i Kauhava innan vår äventyrslystnad var mättad nog för att återvända hem.

Vid Härmä svängde vi in till Halpa-Halli. Där bland måltavlor och luftgevär hittade vi nästa dags äventyr. Två gummibåtar. Avslappnat värre! Gled nerför ån i allsköns ro och kände de sista spänningarna rinna bort. Tänkte lägga upp en video, men blogger bara bråkar. Ni får ta mitt ord på det - eller Gubbens. Rekommenderas varmt!

William Wordsworth

"She was a phantom of delight"

She was a phantom of delight
When first she gleamed upon my sight;
A lovely Apparition, sent
To be a moment's ornament;
Her eyes as stars of Twilight fair;
Like Twilight's, too, her dusky hair;
But all things else about her drawn
From May-time and the cheerful Dawn;
A dancing Shape, an Image gay,
To haunt, to startle, and way-lay.

I saw her upon a nearer view,
A Spirit, yet a Woman too!
Her household motions light and free,
And steps of virgin liberty;
A countenance in which did meet
Sweet records, promises as sweet;
A Creature not too bright or good
For human nature's daily food;
For transient sorrows, simple wiles,
Praise, blame, love, kisses, tears and smiles.

And now I see with eye serene
The very pulse of the machine;
A Being breathing thoughtful breath,
A Traveler between life and death;
The reason firm, the temperate will,
Endurance, foresight, strength, and skill;
A perfect Woman, nobly planned,
To warm, to comfort, and command;
And yet a Spirit still, and bright,
With something of angelic light.

Robert Frost

Fire and Ice

Some say the world will end in fire,
Some say in ice.
From what I've tasted of desire
I hold with those who favor fire.
But if it had to perish twice,
I think I know enough of hate
To say that for destruction ice
Is also great
And would suffice.