Dregel...

VIKINGS
If this is what they look like I'm ready to be pillaged

Favorit.

Favorit. Enlightenment av Ivo. Snart på en vägg nära mig.

Hjalmar Söderberg

"Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet"

Farsgestalt

En grabb växte upp med en farsa som sa saker i denna stilen:

http://twitter.com/shitmydadsays

Jag är så avundsjuk!

LOL

Loppisfynd

Gamla silverbestick är något av det charmigaste man hittar i bestickväg. Shabby-chic visserligen, men ialla fall. Jag kan inte förstå varför nån skulle vilja slänga bort dem. På loppis ligger de i stora drösar. Sorgligt övergivna, lite kantstötta och i uppenbart behov av lite puts. Ägnar man dem lite omtanke, skiner de med tacksamhet och smyckar ut ditt matbord. Lägg till en glaskanna med lite sommarblomster, en linneduk och lite värmeljus i gamla grönskimrande dricksglas och du har ett vackert bord att sitta ner vid. En fröjd inte endast för ögat, utan även för den funktionsmedvetna. Moderna bestick är ju för 'designade' för att fungera. "Barnvänliga" in extreme kan du inte ens spetsa din nypotatis med dem, eftersom trubbigt är säkrare.

Gillar/Gillar inte

Gillar:

- Doften av hägg i regnet
- Att det bara är 3 veckor kvar till semestern
- Dotterns Bonusmamma Piia som faktiskt gillar att shoppa kläder.
- Lavendel


Gillar inte:

- Natttemperaturerna. Att vakna skakande av kyla är inte min idé av en God morgon.
- Hästmyrorna som har börjat visa sig inomhus igen.
- Dataföretaget Trefoil som
A) inte ringer upp fastän de lovat
B) inte ens tittat på min dator efter en vecka.
- Min våg. Den visar fortfarande 20kg fel.

Drömhus

Jag har en längre tid varit på jakt efter ett egnahemshus. Klockan tickar och det är liksom dags att börja bete sig som en stadgad vuxen, stilla mitt rastlösa blod och slå rot någonstans.

Ääh, skämtar bara. Sanningen är att det var mitt pensionsutdrag som skrämde livet ur mig. Att betala hyra på den teoretiska pensionen vore möjligt endast i en parallell verklighet där jag är lotto-miljonär. Om den pensionen (som var uträknad på min nuvarande lön, pensionsålder 65) blir min ekonomiska verklighet när det är dags kommer jag inte ens ha råd med min budget-pensioneringsplan. Lyx versionen är en stuga på landet i Frankrike/Italien. Cykel, betande kor och nybakat bröd. Budgetversionen är ett kyffe med veranda i Sydamerika. En sliten moped, gatuhundar och billigt rödvin. Snacka om att utbildning lönar sig (Not!)

Men nu kommer jag från ämnet igen. Vem hade väntat sig annat, så säg?! Heh.
Ok. Min arbetskollega ska bygga hus. Det har jag inte råd med på endast min inkomst, men i en av de broschyrer hon tittade igenom hittade jag mitt drömhus. Se och njut -'Atrium' av Myresjöhus.

(Bilderna är från Myresjöhus' katalog)

Det är så perfekt att jag knappt kan tro det. Precis som namnet ger vink om har huset ett atrium. I mitten. Massor med naturligt ljus, öppen planlösning in extreme. Jag vill, jag vill, jag vill!!! Kan se mig där i atriet, en stacke med böcker och ett glas vitt. Eller varför inte ett matbord där? Ett robust, slitet vitmålat bord. Stort nog för både pyssel och läxläsning som närmaste vännerna samlade för middag. Att fantisera må vara ljuvligt, och i drömmen allt möjligt. Kvar återstår att fråga sig själv - Nu när jag har sett att det finns i verkligheten, hur ska jag nånsin kunna övertala mig själv att det är onåbart?!

Citat

"Always be a first-rate version of yourself, instead of a second-rate version of somebody else."

~*Judy Garland*~

Wonderful world of shoes

Jag är en riktig skofantast! Visserligen en något begränsad sådan, men ändå. Med storlek 43 i damstorlek är utbudet ganska obefintligt, så vi kan säga att jag lever på hoppet. Satt och försökte att inte vara så produktiv en dag och började tänka på vilka dojjer man har haft, och faktiskt är det några man minns. Den stackaren som trodde detta blir ett inlägg i mode har sorgligt fel. Namn som Manolo Blahnik, Christian Louboutin, Jimmy Choo, Dior, Balenciaga eller Proenza Schouler kommer inte att nämnas. Varför? ... Ha,ha! Skojjar du?... Detta är min anti-skomode lista, för det är det enda som jag kan uttala mig om.

Träskor! Ah, vilka minnen. Ett av mina första är en av dessa i skallen och lite medvetslöshet. Stockholms förorten hade hälsat dalatösen välkommen.

Crocs. Jag bryr mig inte i att modepolisen kommer att lyncha mig - detta är det bekvämaste som finns. Punkt slut. Dottern kom hem med Crocs i gummistövleform - lätta som en fjäder och jag är bara 'Var får jag tag i likadana?'

Ballerinaskor. Jättesöta. På en tonåring. Gjorde misstaget att köpa ett par i helgen, hittade juh ett par i storlek 42 som jag kunde packa mina fötter i. Inte så gulligt, nej. Inte alls.

Skulle fötterna inte svettas så syndaflodsaktigt i dessa skulle de annars vara mina favoriter. Kan någon säga fotsvett? Vi kallade dem globetrotters i min barndom, men vad de kallas på riktigt vet jag inte.

'Kinadojjer', eller Kung Fu slip-ons som jag lärde mig att de hette på nätet. Vem har inte haft ett par sådana? Och varför hade vi ett par sådana? Vad tänkte vi på? Tänkte vi överhuvudtaget alls?

Boots. Yeehaaw... Representerade länge landsbygsbor eller rockabillys för oss stadsbor. När jag flyttade till landet gav jag efter och skaffade ett par. I mocka. Nånsin försökt få bort koskit från Mocka? Näe, inte jag heller. Ingen succé och får ingen repris. Har fortfarande wanna-be a cowboy intryck hos mig.

Shitkickers. Need I say more?