A clutterfree existense – Vardagsrummet

Rensningen i köket gav mig definitivt mersmak. Allt hade gått så lätt. Det var en barnlek - slänga det och slänga det – som lämnade mig uppfriskad och energisk. Att frigöra sig själv med att slänga det onödiga har definitivt fått den stagnerade energin i mitt kök att röra på sig. Ytorna och utrymmet är direkt stimulerande –utan en massa tunga, döda, betungande saker överallt finns möjligheten och kraften till att engagera sig i nya aktiviteter. Jag har faktiskt börjat njuta av matlagning – nåt jag aldrig skulle tro va möjligt!

Det var en mycket starkt befriande upplevelse, och med det angenäma minnet vände jag mig till vardagsrummet. Framför mig såg jag ett rum med stimulerande ytor, organiserat efter användningsområdena TV/film, musik, läsning och kontor/dator/sy/foto -hörna. Jag ville verkligen. Handlingskraften vällde fram som från en källa av oanade djup. Jag ivrade, rastlös som ett djur i bur. Jag kände att jag kunde och längtade efter slutresultatet och den utlovade befrielsen - men kom till ett totalSTOPP. Problemet: efter att jag slängt de böcker/filmer/cd-skivor jag inte tyckte om eller tydligen varit så dåliga att jag inte kom ihåg innehållet, fanns det plötsligt inte så mycket mer att slänga, eller att ändra. Mitt vardagsrum är relativt litet och den öppna spisen snett i ena hörnet dikterar ganska långt hur områdesfördelningen inom rummet kan se ut. Rummet är överbelamrat, inte av saker, utan av aktivitetsområden. Den enda möjliga lösningen är att välja bort ett av dem, men vilket, och vart?

Jag hade kommit till en återvändsgränd och länge hände ingenting, någonstans. Det var uppenbart att jag hade tagit mig an en för stor uppgift, och länge försökte jag experimentera med olika ideér som inte fungerade. Jag kom alltid tillbaka till hur det är organiserat idag, för trots min önskan om att förenkla, är lösningen jag redan har den mest förenklade. Stupid is what stupid does, och jag var länge hemmablind. Jag hade velat förändra endast för förändringens skull, inte för funktionalitetens skull. *Suck* Snacka om att vara blind och bångstyrig...