En förbipasserande tanke

NRA, eller the National Rifle Association of America som det kallas i "Amirika", säger sig jobba för rätten att bära vapen, en rätt som skyddas av andra tilläget i USA:S Bill of Rights. När William Conant Church och George Wood Wingate skapade NRA 1871 får vi hoppas att de inte hade dagens organisation i åtanke. NRA's ståndpunkt idag är att alla skall ha rätten att bära vapen på sig, oavsett mentalt tillstånd, om vapnet är gömt eller ens vilken sorts vapen det är. Rent kulturhistoriskt kan jag förstå att man vill försvara rätten att bära vapen. Men att en mentalt sjuk ex fånge, skall kunna gå in i en vapenaffär i Virginia och utan att visa identifikation på 15 minuter gå ut med dito antal vapen och ammunition är väl ändå att gå för långt? Jag är i allmänhet emot förbud av storebrors mentalitet och tycker som oftast att med vanligt sunt bondförnuft borde man klara sig utan vissa lagar. Däremot inser jag nödvändigheten av dessa och brukar som oftast kunna foga mig i leden, eftersom den bistra verklighet vi lever i visar att långtifrån alla i landet har alla kopparna kvar i skåpet, så att säga.

Enligt NRA är det så att "guns don’t kill people—people kill people". Enligt mig är det bara en load of BS och statistiken talar för sig själv. “People kill people with guns” liksom - om man ska ge sig in på småsynt paragrafrytteri. Sedan 1993 har brottsligheten visserligen minskat kraftigt i USA, och enligt Alfred Blumstein, en som har krimonoligi på klart, beror detta på en kombination av fyra saker; ökade insatser för att minska tillgången på vapen, kriget mot drogerna och då särskilt mot crack (Crackepidemin var som mest omfattande under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, när antalen våldsbrott bröt alla tidigare rekord ), den tredje orsaken var inkapaciteringseffekten (fler brottslingar satt i fängelse) , och avslutningsvis det ekonomiska uppsving som USA hade den perioden innan det brakade lös på nytt.

Utav alla de fyra orsakerna finner jag det första och det sista vettigaste, de områden inom vilka man kan hitta de största fördelarna med att ändra på systemen. Strängare krav på vapen, strängare straff på vapenrelaterade brott är förvisso inte hela lösningen, men det är trots allt en stor del av det, och kan inte viftas bort om man vill få ordning på helvetet. Den franske professorn i sociologi, Loic Wacquant skriver i sin bok "Fattigdomens fängelser" att han befarar utvecklingen i USA innebär att man alltmer försöker straffa bort fattigdom och misär, istället för att satsa på socialt välfungerande samhällen som genererar lägre antal brott och andra destruktiva beteenden. Tittar man på brottsstatistik och jämför Finland och USA är antalen begågna brott per 100000 innevånare skrattretande, och endast mindre crackbruk och inkapaciteringsefftekten räcker inte som argument för att förklara den skillnaden. Att hela skillnaden skulle bero på att det skulle vara svårare att få tag på vapen i Finland än i USA tror jag inte heller på, här visar incidenten i Jokela hur lätt det kan vara när man väl har bestämt sig för nåt. Det socialas betydelse är på display för var och en som vill ta en titt på dess betydelse, det enda man behöver göra är att ta en titt på våldsbrottens dramatiska ökning i New Orleans sedan Orkanen Katrina. När de sociala förhållandena har förfalligt tillräckligt kryper de mera ljusskygga elementen fram, och finns då vapen tillgängliga är resultatet ett faktum.

Nu vet jag inte längre vad jag ville komma fram till med det här inlägget. Det enda som sjåsar mig i huvudet är att Amerika är ett jävla skitland och att jag tackar min lyckliga stjärna som får betala hutlösa skatter i Finland istället. Amen!