tisdag 29 december 2009

Syndernas näste

(Bilden tagen från Österbottens Tidning 29.12.2009. Fotograf är Jonas Brunnström)

I grannstaden, närmare än vad som känns bekvämt och tryggt, har ett sexuellt rovdjur verkat i 45 år. Bytesdjuren var småpojkar. Min sympati och välönskningar går ut till offren, idag vuxna män kanske med egna familjer.


Med tanke på hur ofta vi får höra om detta scenario i samband med organiserad religiös verksamhet är det kanske dags att börja öppna ögonen för vad den verksamheten verkligen går ut på – maktutövning. Religion har blivit en perversitet, en böld i vår medmänsklighet. Spiritualitet kan inte utövas från ett podie, och det är definitivt inget som barn behöver undervisning i. Barn har sin egen spiritualitet och behöver ingen extra guidning i det underbara med att vara född till människa, och spiritualitet föds under förtroliga samtal med ens närmaste förtrogna, inte under predikningar från främlingar där all möjlighet till att lufta sina åsikter, även avvikande sådana, hindras och ses ner på.

Människor som öppet kallar sig religiösa, som med stolthet och falsk ödmjukhet säger sig tillhöra en eller annan religiös tolkning ger mig rysningar av avsky. Men en människa som, när tillfrågad, kan säga att de funderar över livet och dess mening får all min respekt – var och ens spirituella utveckling är var och ens ensak. Det är min åsikt att varhelst man träffar en grupp människor med absolut samma trosvärld så står något verkligen inte rätt till. Precis om ingen människa till utseende är lik den andra, bör heller inte ett sinne vara det andra likt. Paralellerna med hjärntvätt är då för uppenbara för att ignoreras helt enkelt.

5 kommentarer:

  1. Bra rutet Pepsi! Det här visar ju tydligt vart det barkar med den snedvridna syn på sexualiteten som finns i den här sekten, vi har tur som inte blivit födda in i eländet.
    mwalker.

    SvaraRadera
  2. "Mother is the name of God in the hearts of little children" säger de i en Hollywood rulle (Crow 1)och trots det dubiösa ursprunget håller jag helhjärtat med andemeningen. Dessa stackare blev svikna av alla med ansvar för deras välfärd. Föräldra, släkt, församling. Nåt annat än arg kan man inte bli. Håller helt med dig om att föräldrarna borde ställas till svars även om gubbäcklet själv har trillat av pinn redan.

    SvaraRadera
  3. Du skriver: "Dessa stackare blev svikna av alla med ansvar för deras välfärd.Föräldrar, släkt, församling." Det stämmer inte. Endast föräldrarna visste vad som pågick, inte släkt, inte församlingen. Tyvärr klarade de av att hålla det hemligt. Många är chockade och bestörta idag. De som svikit sina barn och låtit det hända,mörklagt, är sjuka människor! Hjärntvätt, sekt...ja de orden tillhör dem! Förskräckligt, vidrigt!!Bra att det kom fram! tycker de flesta inom församlingen.

    SvaraRadera
  4. Hej du Anonyme och tack för din kommentar.
    Det jag avsåg med släkt och församling är förståss förövaren (morfadern) i sin kapacitet som släkting, och sedan densamma samt barnens föräldrar i sin kapacitet som församlingsmedlemmar. Och var höll alla mostrar, faddrar och vänner till familjen hus? Hur som helst, den sorgliga poängen är väl att de blev svikna av de allra närmaste, dem man ser upp till och har förtroende för, dem man som barn förväntar sig något helt annat av. Att sedan INGEN annan visste vad som pågick må vara sant eller inte, det kan vi förståss inte veta med säkerhet. Bra underligt är det i alla fall, tycker jag, att ingen såg hur dåligt alla de här barnen måste ha mått.

    SvaraRadera
  5. Väldigt fint och träffande formulerat! Jag tycker också att det är underligt att ingen annan än den innersta kretsen kring barnen skulle ha märkt någonting. Det verkar som om förnekandet redan har börjat...

    SvaraRadera