Farsgestalt

En grabb växte upp med en farsa som sa saker i denna stilen:

http://twitter.com/shitmydadsays

Jag är så avundsjuk!

LOL

Loppisfynd

Gamla silverbestick är något av det charmigaste man hittar i bestickväg. Shabby-chic visserligen, men ialla fall. Jag kan inte förstå varför nån skulle vilja slänga bort dem. På loppis ligger de i stora drösar. Sorgligt övergivna, lite kantstötta och i uppenbart behov av lite puts. Ägnar man dem lite omtanke, skiner de med tacksamhet och smyckar ut ditt matbord. Lägg till en glaskanna med lite sommarblomster, en linneduk och lite värmeljus i gamla grönskimrande dricksglas och du har ett vackert bord att sitta ner vid. En fröjd inte endast för ögat, utan även för den funktionsmedvetna. Moderna bestick är ju för 'designade' för att fungera. "Barnvänliga" in extreme kan du inte ens spetsa din nypotatis med dem, eftersom trubbigt är säkrare.

Gillar/Gillar inte

Gillar:

- Doften av hägg i regnet
- Att det bara är 3 veckor kvar till semestern
- Dotterns Bonusmamma Piia som faktiskt gillar att shoppa kläder.
- Lavendel


Gillar inte:

- Natttemperaturerna. Att vakna skakande av kyla är inte min idé av en God morgon.
- Hästmyrorna som har börjat visa sig inomhus igen.
- Dataföretaget Trefoil som
A) inte ringer upp fastän de lovat
B) inte ens tittat på min dator efter en vecka.
- Min våg. Den visar fortfarande 20kg fel.

Drömhus

Jag har en längre tid varit på jakt efter ett egnahemshus. Klockan tickar och det är liksom dags att börja bete sig som en stadgad vuxen, stilla mitt rastlösa blod och slå rot någonstans.

Ääh, skämtar bara. Sanningen är att det var mitt pensionsutdrag som skrämde livet ur mig. Att betala hyra på den teoretiska pensionen vore möjligt endast i en parallell verklighet där jag är lotto-miljonär. Om den pensionen (som var uträknad på min nuvarande lön, pensionsålder 65) blir min ekonomiska verklighet när det är dags kommer jag inte ens ha råd med min budget-pensioneringsplan. Lyx versionen är en stuga på landet i Frankrike/Italien. Cykel, betande kor och nybakat bröd. Budgetversionen är ett kyffe med veranda i Sydamerika. En sliten moped, gatuhundar och billigt rödvin. Snacka om att utbildning lönar sig (Not!)

Men nu kommer jag från ämnet igen. Vem hade väntat sig annat, så säg?! Heh.
Ok. Min arbetskollega ska bygga hus. Det har jag inte råd med på endast min inkomst, men i en av de broschyrer hon tittade igenom hittade jag mitt drömhus. Se och njut -'Atrium' av Myresjöhus.

(Bilderna är från Myresjöhus' katalog)

Det är så perfekt att jag knappt kan tro det. Precis som namnet ger vink om har huset ett atrium. I mitten. Massor med naturligt ljus, öppen planlösning in extreme. Jag vill, jag vill, jag vill!!! Kan se mig där i atriet, en stacke med böcker och ett glas vitt. Eller varför inte ett matbord där? Ett robust, slitet vitmålat bord. Stort nog för både pyssel och läxläsning som närmaste vännerna samlade för middag. Att fantisera må vara ljuvligt, och i drömmen allt möjligt. Kvar återstår att fråga sig själv - Nu när jag har sett att det finns i verkligheten, hur ska jag nånsin kunna övertala mig själv att det är onåbart?!

Citat

"Always be a first-rate version of yourself, instead of a second-rate version of somebody else."

~*Judy Garland*~

Wonderful world of shoes

Jag är en riktig skofantast! Visserligen en något begränsad sådan, men ändå. Med storlek 43 i damstorlek är utbudet ganska obefintligt, så vi kan säga att jag lever på hoppet. Satt och försökte att inte vara så produktiv en dag och började tänka på vilka dojjer man har haft, och faktiskt är det några man minns. Den stackaren som trodde detta blir ett inlägg i mode har sorgligt fel. Namn som Manolo Blahnik, Christian Louboutin, Jimmy Choo, Dior, Balenciaga eller Proenza Schouler kommer inte att nämnas. Varför? ... Ha,ha! Skojjar du?... Detta är min anti-skomode lista, för det är det enda som jag kan uttala mig om.

Träskor! Ah, vilka minnen. Ett av mina första är en av dessa i skallen och lite medvetslöshet. Stockholms förorten hade hälsat dalatösen välkommen.

Crocs. Jag bryr mig inte i att modepolisen kommer att lyncha mig - detta är det bekvämaste som finns. Punkt slut. Dottern kom hem med Crocs i gummistövleform - lätta som en fjäder och jag är bara 'Var får jag tag i likadana?'

Ballerinaskor. Jättesöta. På en tonåring. Gjorde misstaget att köpa ett par i helgen, hittade juh ett par i storlek 42 som jag kunde packa mina fötter i. Inte så gulligt, nej. Inte alls.

Skulle fötterna inte svettas så syndaflodsaktigt i dessa skulle de annars vara mina favoriter. Kan någon säga fotsvett? Vi kallade dem globetrotters i min barndom, men vad de kallas på riktigt vet jag inte.

'Kinadojjer', eller Kung Fu slip-ons som jag lärde mig att de hette på nätet. Vem har inte haft ett par sådana? Och varför hade vi ett par sådana? Vad tänkte vi på? Tänkte vi överhuvudtaget alls?

Boots. Yeehaaw... Representerade länge landsbygsbor eller rockabillys för oss stadsbor. När jag flyttade till landet gav jag efter och skaffade ett par. I mocka. Nånsin försökt få bort koskit från Mocka? Näe, inte jag heller. Ingen succé och får ingen repris. Har fortfarande wanna-be a cowboy intryck hos mig.

Shitkickers. Need I say more?

A dream within a dream, Edgar Allan Poe

Take this kiss upon the brow!

And, in parting from you now,
Thus much let me avow--
You are not wrong, who deem
That my days have been a dream;
Yet if hope has flown away
In a night, or in a day,
In a vision, or in none,
Is it therefore the less gone?
All that we see or seem
Is but a dream within a dream.

I stand amid the roar
Of a surf-tormented shore,
And I hold within my hand
Grains of the golden sand--
How few! yet how they creep
Through my fingers to the deep,
While I weep--while I weep!
O God! can I not grasp
Them with a tighter clasp?
O God! can I not save
One from the pitiless wave?
Is all that we see or seem
But a dream within a dream?

Blixt och dunder

Åskade rejält i fredags. Till och med inomhus. Så nu är datorn kaputt, 2,5 vecka gammal.

RIP.

Tack och lov är det 'bara' pengar - kunde ha varit dottern eller Mannen M som fick ta emot stöten, och då hade inga pengar i världen räckt till.
Blev forståss rejält orolig. Inte över ekonomin som visserligen blir lidande, men över det faktum att jag hade säkerhetskopierat systemet, men inte de filer jag senare lagt in... som min digitaliserade dagbok (från nio års ålder och framåt) och diverse foton. Så det blev att skjutsa enheten in till stan för lite akut mun mot mun metod. Räddas det som räddas kan... Desperationen lade sig först efter det - när man gjort allt man kunnat. Praktiskt in i det sista.
Det blir, troligen, en dyrköpt läxa, så nu till sist nåt att lägga högst upp i era 'Att-göra-listor' :

KÖP ÅSKSKYDD TILL ELUTTAGEN!

Callisto/ Stora Björn

Så här är vi vana att se den, men i verkliga fall är stjärnbilden mycket större.

Berättelserna om Callisto varierar. I vissa berättelser var hon en nymf, i andra en människa, dotter till Lycaon. Hon var i alla fall en av favoriterna i jaktgudinnan Artemis tjänst, och likt Artemis hade hon svurit på att förbli oskuld hela sitt liv. Men Zeus fick upp ögonen för henne och förklädd till Artemis våldtog han henne.

Callisto blev gravid och dolde sitt havandeskap från Artemis. Men en dag när de skulle bada kunde Callisto inte längre dölja sitt tillstånd, och Artemis förskjöt henne. Hera, Zeus fru, passade även på att förvandla Callisto till en björn. Barnet sveptes iväg av Hermes för att uppfostras av Hermes mamma, Maia. Han fick namnet Arcas, och växte upp till en duktig jägare.

Enligt visa källor dödade Artemis själv björnen som en gång var Callisto, men den vanligaste versionen är att Arcas stötte på björnen under en av sina jaktturer. Callisto, som kände igen sin son, kunde inte hejda sig. Glömsk over sin björnakropp försökte hon omfamna sin son, men Arcas räddes björnen och genomborrade henne med sitt spjut. Zeus förbarmade sig over de båda och placerade Callisto på himlen i stjärnkonstellationen Stora Björn (Ursa Major), och Arcas som Lilla Björn (Ursa Minor).

Hera var inte glad över att en av hennes mans forma älskarinnor förevigades och gick därför till sin forna sköterska Tethys, Oceanus fru och bad henne straffa björnarna. Tethys bestämde sig då för att placer stjärnbilderna så att de aldrig skulle ha tillgång till vatten. Det är därför dessa konstellationer är sk. cirkumpolära, dvs de sjunker aldrig nedanför horisonten och är därför synbara året runt.

Ursa Minor. Följer man pilen på bilden nedan, Ursa Major, kommer man till Stjärnan Polaris, Polstjärnan, som utgör tippen på svansen för Ursa Minor.

Orion

Jägaren Orion, en av havsgudens Poseidons många söner, var en jätte med väldig styrka. Han var mycket grym, hade två vildsinta jakthundar och jagade bara för att han tyckte om att döda. Han använde pil och båge samt en stor klubba när han jagade. Efter att ha jagat och dödat alla djur han kunde komma på letade Orion efter nytt villebråd.

Vid ett tillfälle fick han för sig att jaga de sju Plejaderna, döttrar till titanen Atlas. Atlas hade som uppgift att hålla upp himlavalvet på sina axlar. Han kunde därför själv inte hjälpa sina döttrar, men oxen Taurus ingrep och skyddade Plejaderna. Oxen vågade Orion inte ge sig på. Han var nämligen guden Dionysos heliga djur. Arg jagade han därför efter en björnhona och hennes unge istället, utan att veta att de här djuren inte var vilka som helst. En gång hade björnhonan varit människa, närmare bestämt Zeus älskarinna Callisto. Hennes barn som nu jagades var överguden Zeus son. Zeus hustru Hera hade förvandlat dem båda till björnar och kastat ut dem i vildmarken.Callisto hade fortfarande vänner bland gudarna, och klagade för jaktgudinnan Artemis. Artemis befallde Orion att sluta sin vildsinta jakt, men han vägrade lyda. Då sköt hon pilar i Orions ögon vilket gjorde honom blind, och tog hans vapen ifrån honom. Den store jägaren var nu hjälplös som ett litet barn.

Morgonrodnadens gudinna Eos tyckte synd om honom och rådde honom att gå till gudarnas smed Hefaistos och be honom göra nya vapen. Slamret från smedjan ledde jätten rätt, men Hefaistos själv var inte hemma. Istället träffade Orion på Hefaistos gamle läromästare Kedalion.Kedalion var en mästare på mer än ett sätt. Han kunde göra nya vapen åt jätten och han visste också hur Orion kunde få synen tillbaka. Kedalion berättade att Orion måste ställa sig högt på ett berg och låta morgonsolens första strålar värma hans sargade ögon. Orion grep tag i Kedalion och släpade honom med sig för att han skulle leda honom till ett berg. Kedalions plan fungerade och snart kunde Orion se igen.

Med Orion tillbaka och mer vildsint än någonsin bad björnen och haren att Gaia, moder jord, skulle hjälpa dem. Gaia hörde dem och skickade upp Skorpionen ur avgrunden. Orion väntade sig inte att bli besegrad av en sådan liten motståndare, men det var just vad han blev. Skorpionen smög sig på jätten och stack honom i foten med sin giftiga gadd. Innan Orion visste vad som hade hänt brann det till i hans blod och han föll död ner. Orions mor, prinsessan Euryale, dotter till kung Minos av Kreta bad till Zeus att låta hennes son leva vidare på något sätt. Zeus lyfte upp Orion på himlavalvet och gjorde en stjärnbild av honom. Han kastade också upp björnhonan och hennes son på himlen, för att kunna ha dem närmare sig. Men björnar är ju som bekant tunga djur och deras svansar, som guden höll i, blev alldeles uttöjda. Det är därför stjärnbilderna Stora och Lilla björn har så konstigt långa svansar.

Texten är tagen från adressen: http://www.ungafakta.se/grekiskmytologi/manniskorna/orion/orion.asp

Vikten av fantasi

Ett av mina favoritminnen från skoltiden i Stockholm var de lektioner när min lärare släckte lamporna och satte på en kasett med berättelser om stjärnbilderna. Något med stjärnbilden som glimmande på overhead:en och den manliga rösten som i mörkret berättade historier om kärlek, hjätemod och ond bråd död etsade sig fast i mig. (Ond, bråd död - Surprise, surprise...)

“Fantasi är en underbar sak” brukar jag ofta säga åt min dotter. “Den som har fantasi kan åka vart som helst i världen, ha vilka vilda äventyr som helst, och ändå komma hem oskadd . Hela världen, alla möjliga upplevelser är tillgängliga där, i utrymmet mellan dina öron”. Så känner jag idag, så har jag alltid känt, och stjärnbilds lektionerna var en av spikarna i den kistan. Det är även förklaringen till min bok-tokighet. I böckerna kan man resa jorden runt på 80 dagar, hjälpa någon undgå giljotinen med en hårsmån i 1700-talets Frankrike, jaga vampyrer eller segla nerför Nilen i Nefertitits sällskap. Möjlighterna är oändliga; allt man kan läsa om eller fantisera om på egen hand står en till bjuds. Den enda hämningen är gränserna på ens egens galenskap.


I valet mellan film och en bok vinner därför alltid boken. För dagens teknologi innebär både en fantastisk rikedom och en utarmad fattigdom. Fördelen med att få en historia levererad i film-format är att du hinner med fler äventyr under samma tid som det tar dig att läsa en bok. Men bokens fördel är den att du själv får utforma miljön du befinner dig i, kvalitén på upplevelsen är flergånget större och ditt engagemang gör upplevelsen överlägset mer minnesvärd. En film glöms bort så lätt, men en bra bok kommer alltid att finnas där inne i nåt skrymsle av skallen på en, redo att plockas fram och avnjutas gång på gång. I mitt hem är böckerna därför de mest värderade ägodelarna. Varje pärm är en kär bekant och oersätterlig!

Sant.