Mitt förhållande med min kamera är sjukt. Jo, riktigt sjukt faktiskt, jag börjar bli lite orolig själv till och med. Knäppgök-byfåne-dregel ur mungipan-sjukt, om ni förstår vad jag menar.
Igår, halv elva på kvällen, omringad av vartenda knott, mygg och fluga i en kilometers radie sprang jag runt i en glänta och fotade allt jag såg som nån annan halvgalen kinesisk turist hög på crack. Bark, mossa, gräs - allt fotades i omgång efter omgång. Det tog mig 5km rakt in i skogen för att våga pilla lite på min kamera. Extatisk kröp jag runt och det värsta var att jag började prata till den, kameran alltså. Hm-hrmm...
Sikta - tryck - och sen hoppas att det blev till nåt är hur jag har förhållit mig till kameror förut. När jag köpte min första digitala kamera för nåt år sen var min favorit funktion "Radera".
Kameran jag nyss köpte ska föreställa en enkel version av systemkamera. Systemkamera är bara ett annat ord för "en alldeles för dyr kamera med mer fuktioner än du nånsin kommer att förstå dig på"-kamera. Snabbinställningar, kända sen digikameran finns förståss; Landskap, Porträtt, Natt och what not. Men sen finns också mera mystiska funktioner som "P", "S", "A" och "M"... Jag kallar dem Perkele, Satan, Aldrig i livet och Men för fa-an. Igår pillade jag på "Satan" och visst fan gick det käpprätt åt helvete.
Nänä, tänkte väl det.. Det ska faktiskt föreställa en bronsskimrande skalbagge, stor som en tumnagel på en av de där vita fluffblommorna som stinker som sjutton. Så det så!
Funktioner som ISO-känslighet, Exponeringskompensation, Vitbalans, Blixtkompensation och Fokusläge håller på att driva mig vansinnig, som om inte Bländare och Slutartid vore nog för att få mig att känna mig helt efterbliven. De behöver faktiskt inte anstränga sig så - Bländar-funktionen var nog för att få mig att stirra dumt med tomma, oseende ögon -lite vitt dregel i mungipan. Förstår ni nu varför 5km käpprätt ut i skogen är av nödvändigheten? Lägg då till mitt småprat med kameran... "Men kom igen nu då, varför gjorde du så där för? Gör som på förra bilden!" "Ja, ja, JA! Äntligen! " "Jahaa...var det så det funka..." "Där har du en annan knapp, vad gör den då?" Långt omsider fick jag till några bilder. Bilder i den meningen att man ser vad de föreställer, och två av dem ska jag lämna er med nu. Fråga inte vilka inställningar jag hade, för det minns jag inte. När jag äntligen kommit så här långt var det nån timme senare och jag hade fortfarande 5km hem - en lagom bit att glömma bort allting på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar