Dum and dumber

Religion, politik, sexualitet. Välkänt heta ämnen som ändå kommer på andra plats vad gäller tabulagda samtalsämnen. För vem av oss är pigg på att få sin intelligens ifrågasatt? Det blev en intressant diskussion om intelligens i helgen, och man märkte genast att det var ett ämne med enorm värdeladdning som även var smockfull med missförstånd.

Intelligens som begrepp är svårt att klargöra, och det är ett av de mest omstridda begreppen vi har. När Aristoteles i tiderna började intressera sig för fenomenet intelligens menade han att man kan skilja mellan logiskt tänkande och språklig förmåga. Under Upplysningstiden förändrades intelligensbegreppet och man skilde mellan 'förnuft' och 'kunskap'. Under denna tid började man även skilja mellan intellekt och intelligens. Intellektet kunde enligt 1800-talsfilosofen Arthur Schopenhauer styras av viljan, medan intelligensen är individens, av naturen, medfödda förmåga.
En för flera av dagens moderna teorier central tanke är att det finns en för alla mänskliga uttrycksformer gemensam underliggande faktor, "intelligens". Denna är inte observerbar, men kommer endast till uttryck i olika aktiviteter. Så hur mäter man något som inte kan observeras? Jo, genom dessa alltmer populära test. Problemet med dessa är att de är svåra att göra kulturoberoende och inte tar i beaktande språkliga färdigheter, och som om det inte räckte finns det dessutom tre olika skolor att gå efter; Wechsler, Stanford-Binet samt Cattell. Stanford-Binet skalan var inte ens accepterad av sin ena skapare, den franske psykologen Binet. Det testet var helt enkelt tagit fram för att kunna identifiera vilka skolbarn som eventuellt kunde komma att behöva extra hjälp i sitt arbete, och han tog helt avstånd från det i betydelsen av ett generellt intelligenstest. Wechslers testar Verbal IQ, alltså språklighet, respektive Performance IQ, alltså "prestation", eller icke-språklig. Catell en uppdelning av intelligensen i Flytande respektive Kristalliserad intelligens. Flytande intelligens refererar till en tänkt förmåga att dra slutsatser, finna mönster i osorterad data av godtycklig sort, mönsterigenkänning, allt relativt oberoende av tidigare kunskaper inom något område. Kristalliserad refererar till en förmåga att använda tidigare inlärda kunskaper och gjorda erfarenheter på ett smart sätt. Detta kräver naturligtvis ett gottlångtidsminne men är något annat än minnet självt. Till intelligensen räknas idag alltså vanligen förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning. Inom psykologin skiljer man på intelligens och kreativitet, personlighet och visdom. Phuh, hänger du med? Det kommer ännu mera...
Enligt Howard Gardner finns det olika typer av intelligens, och då inte bara två som Wechsler och Cattell testar. Nej, hela 9 olika sorters intelligens har Gardner kommit fram till att det finns: lingvistisk (språklig), logisk-matematisk, spatial (rumslig), kroppslig-kinestetisk, musikalisk, interpersonell (social), intrapersonell (reflekterande) intelligens, naturalistisk intelligens och existentiell intelligens. Inte ens dessa sju varianter har räckt till för att utfyllande beskriva IQ. Idag har de flesta av oss även hört talas om EQ och SQ, emotionell och själslig intelligens.

Med allt detta i bakhuvudet – vad är det egentligen som gör att vi anser en människa intelligent, och en annan inte? Jag vet då inte! Allt jag vet är att på basen av detta så anser jag IQ test knappt vara värt pappret de är printade på, och att man ska vara försiktig med vems intelligens man uttalar sig om. Det kan ju visa sig att ens egen inte är allt den borde vara heller...