Happy-happy-Joy-joy... Här kommer medelålderskrisen...

En liten egenhet jag har är att göra upp fyraårs planer för mig själv som nån annan kommunist. Att ha klara mål att kämpa för, att veta vart man är på väg, vad man vill åstadkomma, har länge varit en stor del av mig. Jag har aldrig varit den fatalistiska sorten som bara suttit och låtit livet hända. "Var man är sin egen lyckas smed" är ett uttryck som jag gillar, där ingår ansvaret för sig själv och sina gärningar, och kanske viktigaste; insikten om att livet blir inte bättre än man gör det och vi är alla ansvariga för konsekvenserna av våra handlingar.

Det har varit lätt hittils, vem jag är och vad jag vill har jag alltid haft mycket klart för mig. Listorna har varit långa och varierande och innehållit allt från rent praktiska, värdsliga saker, till personlig utveckling. Skolning, arbete, ny bil, bättre bostad, filosofisk ståndpunkt, attitydjusteringar, hitta tid för egna intressen, ordna ekonomin osv, osv... Låter kanske lite högtravande, men är absolut inte det. Ska man nå sina mål måste man hålla dem realistiska. Samma lista i andra ord blir alltså; gör färdigt skolan, hitta jobb, byt bil, byt lägenhet, skriv ur dig ur kyrkan, bli sams med lök (hatar grönsaker), börja måla igen, byt konto och spara lite pengar. Lång ifrån allt på listan blir avklarat, men merparten, och det är helt okej. Huvudsaken är att man är på väg.

2009 börjar så småningom dra mot sitt slut, 32 år gammal är det alltså dags att börja tänka ut hur man vill tillbringa de nästa fyra åren. En uppgift som ovanligt nog känns svår, nu när man hunnit så långt att man avklarat de större frågorna i livet. Det är med skräck jag inser att min nya fyraårsplan består av dimma. Nada. Nothing. Jag har inget kvar att kämpa mig igenom, ingen aning om vad jag vill göra framöver; satsa på en större familj eller kanske klättra på karriärsstegen? Kanske byta riktning helt? Allt är egentligen möjligt men jag vet inte vad jag vill. Med skräckblandat äckel känner jag mig inpackad i ett handlingsförlamande lager av bekvämlighet. Jag har tappat tempot och söker efter det överallt. Hittar ni ett märkt "Tanten" vet ni var det hör hemma.