Prins Pepsi

Här är han, vår Prins Pepsi. Ett kastrerat litet freak med extra tår på varje tass. Dotterns älskade, ständige kompanjon, och orsaken till mitt överdimensionerade lager av maskeringstejp. Vit pälsludd på stålgråa fotöljer är ingen höjdare, och naturligtvis går det ju inte att ligga på den naturvita soffan. Den är ju minst 10cm längre bort från värmebatteriet än fotöljerna! Hemska tanke ! =)
Mig bryr han sig inte särskilt mycket i. I hans ögon är min enda förtjänst de opposionella tummarna som fungerar som utmärkta dörröppnare. Men visst har jag mitt nöje av honom jag också, som fotoobjekt, som lugnande inflytande, som intressant personlighet, som... Ja, det var där då. Inte så mycket egentligen, men tillräckligt för att vara en grundmurad del av det vi kallar "familjen". Det är en av fördelarna med katter, de fjäskar inte för dig. Antingen gillar man varann, eller så inte. Enkelt. Vill man ha en suck-up som är beredd att vända in och ut på sig själv för att bli omtyckt så skaffar man hund.

Katter är sköna självständiga varelser, eller hur?! I Prins Pepsi och Prinsessan Elinors kungadöme är jag endast en liten obetydlig livegen, på sin höjd en dräng. Ibland, när jag fräser till, kan jag upphöjas till bödel eller sheriff - någon vars fräsningar bör noteras, men inte överdrivet mycket. Prins Pepsi erkänner kanske min suveränitet i ett pressat läge, men jag har inget annat än välvillig, lite nedlåtande respekt att vänta från honom. Han är dotterns till hjärta och själ. När det är sängdags för henne vid nio-tiden har han redan värmt upp en plats åt sig i hennes säng, och där ligger han hela natten tätt intill henne. Han vet när hon kommer från skolan och hjälper gärna till att distrahera från skolarbetet och hemläxorna. Den som ansett att katter är för själviska för att bry sig om sina ägare behöver bara se hur Pepsi noterar allt som har med dottern att göra för att inse hur fel de har.

Speciellt märks det känslomässiga bandet dem två emellan de helger då hon är hos sin pappa. Pepsi blir rastlös och stressad, spatserar från rum till rum och söker efter henne. I sina mörkaste, mest desperata stunder vågar han till och med söka i mitt sovrum; HELVETESGAPET; ett rum han vet är off limits och aldrig skulle gå frivilligt in i ifall inte Elinor var där. Egentligen är de helgerna de enda dagarna han får någon slags motion. För livet är gott för Prins Pepsi: Glida från fotöljen till sängen, eventuellt masa sig till matskålen, skamlöst kollapsa på hallgolvet för lite kel, glo på brudar eller flygande mat från fönstret. Chilla lite, liksom. Aah, Livet är gott!

Självständiga ostressade livsnjutare - Ack, den som finge vara katt i nästa liv...