Tack vare min nostalgiska oförmåga att slänga bort papper hittade jag en dikt jag skrev i nioårsåldern. Inget mästerverk, men den talar fortfarande till mig. Vad jag måste ha känt mig oövervinnerlig på den tiden!
"Jag"
Jag är en varelse
som är farlig
Jag är mig själv
Jag kan det jag vill
Jag gör det jag kan
Jag är en människa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar