Otto, part II

Some of you might remember a recent posting of mine, concerning a dog named Otto.
Well, I checked the animal shelters homepage again today, and he's no longer listed.

...

I guess I sort of knew it, but I really didn't see it coming.
Oddly naive for a control freak.

So, that's gonna be today's reminder: If you hesitate in matters of love (of any kind), you've instantly lost.
Or as Jack Sparrow said: If you were waiting for the opportune moment, that was it.

My day in a nutshell/Min dag i ett nötskal

Otherwise in my little world:
Playing on the stereo: Chet Baker.
The daily obsession: Scanning everything from old photos to papers onto the computer. No more "important" folders in my bookshelf. Yay!
Most recent idiotic thing done: A whole tray of creamy potato au gratin. Forgot the salt. D'oh!

Dagens besvikelse

Miljövänlighet har till min stora besvikelse blivit ännu bara en kassako.

En kassako som gör det omöjligt att kombinera plånbok med moralisk övertygelse. Frågan blir alltid; Vilka ideal har vi råd med, och vilka inte? Money talks, and bullshit...ja, inte ens det är tydligen miljövänligt längre.

Hooo, hold your horses! Vad förärar er ett sådant bistert och allvarligt samtalsämne en måndag morgon? Jo, VR. De statsägda finska tågen.

Sen barnsben har man blivit hjärntvättad med att kollektivtrafik är ett både ekonomiskt och grönt alternativ.

Som vuxen bär man bördan av miljöförstöring på sitt samvete.

Men ändå: 3 personer tur och retur till Helsingfors kostar mer än 3 gånger mer än att ta min gamla 95 oktans drivna Opel från -96 dit. Det är så man vill spy.

Jag drar mitt strå till stacken. Sorterar papper, kartong, batterier, gamla mediciner, metall, glas, torrt och biologiskt nedbrytbart avfall. Trä, energiavfall, kläder, möbler, elektronik. Allt återanvänds eller förs till korrekt insamlingspunkt. Jag fyller för h3lv3t3 en hel garderob med olika insamlingskärl. Min vinst? Noll. VR:s resultat 2009:+ 18.4 Miljoner Euro, som, ojnejsåsynd, tyvärr var ett märktbart sämre resultat än året tidigare, när man cashade in 56,2 MEUR.

Och så funderar man, i samma rapport, varför passagerarantalen har sjunkt stadigt sen 2008?

Här får staten och deras miljöpolitik ta sig i brasan!

The Nutters

Love is a many splendored thing som Frank Sinatra sjöng.

(Frasen är mindre känd som en av stroferna i Francis Thompsons dikt The Hound of Heaven.)

Karin Boye

Hollywood conspiracy theories

Sitting by my desk at work, doing the usual Monday+procrastination routine, I started roaming the web. It didn't take me long to find something to drool over, and that picture is the one below. Please enjoy. However, in order to at least seem to be doing something, I had to move the cursor every now and then, and that's when it hit me. There's definitely something fishy going on in Hollywood... How can there be two drop dead gorgeous men like these two alive at the same time? As if only one of them weren't blessing enough?

Whammo!
Another of my momentary lapses of insanity came rushing head on.

Theory #1
(Yummy, yummy btw)
Hollywood sexy-men retail store?
Somebody had better tell me where to place my order!

Theory #2
Contemporary look-alikes makes me think....
....cloning?
Maybe even robotics?

Theory #3
Time travelling?
Where do I buy my ticket?
And how expensive is plastic surgery in the future? Anybody know?

Turning into my mother

It's early morning. Well, early according to my standards.
Huddling inside the freezing car, I can't wait to really wake up. The cold doesn't quite do it. It takes one thing to do that properly. The one thing I'm without for the moment. My vices - my cigarettes. Stressed out and delayed, as usual, I run into the store, giving a recognizing nod to the girl at the counter. She knows what I'm after, I've been in here nearly every morning. Grunting a hoarse 'thank you' to the her as she hands me my lifelines, I catch a glimpse of myself in the reflection on the window glass of the store. Slowing down, on my way out of there, I take another, harder look.

At first I couldn't understand what it was that caught my attention. The reflection showed nothing new. A half crazed woman in splendid morning grumpiness, desperately clutching to her pack of cigarettes. Eyes wild, body moving sort of gangly, as if still asleep. Oversized fleece jacket to keep the cold away, glasses on the verge of falling off from the tip of her nose, hair in a bun. Think crazy librarian, and you've got it. Sure, it doesn't paint a pretty picture, but that's not the point. That is hands-down how I look in the mornings, and I'm used to it. So, why the sudden self-interest?

Back in the car, racing for work, it hits me. God, in that oversized, badly fitting fleece, I look just like my mother. *Shudder*

Post-it!

Web-loot of the day. Link in the list to the right for those who need more than just one post-it. (Things we forget)

Today's the day

To get back my youth I would do anything in the world, except take exercise, get up early, or be respectable.

- Oscar Wilde

Otto

Ladies and Gentlemen; Meet Otto.

According to the web page for the animal shelter closest to me, he's an elderly mutt, born circa 1996. Otto has a heart problem, but he’s generally a happy and active dog whom like both cats, other dogs and children. Sounds like the perfect dog right? Well, apart from the expected life span, of course.

The sad thing is he'll never know how much he's wanted. Ever since I saw his photo, I’ve been in love with the damned thing. Me, the cat person extraordinairé, pining after a dog. Madness, I say, Madness!

But for whatever reason, I can't seem to shake the feeling that's MY dog. The one who'd fit perfectly into my family. A happy companion for my daughter, an appreciative tail-wag at the end of the day for me (probably along with irritating hair shedding and disgusting slobbering, but hey, who said you could have everything?) and a gentle companion for the boyfriend. (Me, having unrealistic expectations of a dog I haven’t even met? Naah...)

So what’s holding me back? Two things really. Well, mostly anyway.

First; Morning walks. Neither me nor my daughter are what you’d call early birds. It’s imperative that the boyfriend handle those, and since he’s yet not living with us, I hold him totally and solely responsible for the incompleteness of this family. Well, no, I really don’t. But I could. And sometimes, I’d really want to.

Secondly: What you’ve been thinking all along. 14 years old AND a heart problem. He’d probably not survive the drive home.

Mongrel: cur; mutt; mixed breeds; dogs of unknown ancestry and questionable parentage.

New and exciting

The web's a wonderful place. Always something new to discover. Today my random browsing led me to 'A softer world'. There's a link in the list to your left if you like my selection. Photography and ironic philosophy, a noteworthy mix of two of my favorite things.

LOL

I'm afraid not...

Dreams

Det har varit mycket vanligt med bizarra post-apocalyptiska drömmar as of late. Ofta kämpar jag mig igenom stadruiner på jakt efter skydd eller rent vatten med dottern, gubben och mina vänner i släptåg. Muterade zombieapor eller kannibaler våra ständiga förföljare och jag den ihopbitne, trötte ledaren, tagen direkt ut en Rambofilm.

Den senaste episoden utsppelade sig i vattenfyllda katakomber. Vi vadar genom smutsigt, snuskigt vatten fyllt av skelett och döda råttor. Gubben vid handen för han är blind, Elinor håller facklan. Vi anländer till ett halvtorrt lagerrum, och efter att säkerhetskontrollerat det smygandes med min överdimensionerade machete kollapsar vi i en grön gammal möglig soffa i ett hörn. Jag tänder lamporna (jag vet, att drömma konsekvent är aningen svårt) och som jag gör det hör jag hur stegen av nån i högklackat närmar sig oss. I panik tittar jag upp i taket. Eluttaget ovanför soffan fungerar inte, och utan tillräckligt med ljus kommer gubben aldrig få sin syn åter. Skumma lampor vajjar sakta i taket och sänder djupa skuggor över hotande lådor och bråte. Ingenstans finns nån extra lampa att hänga över soffan för att hålla mina käraste trygga. Jag biter ihop, macheten i högsta hugg, beredd på vad som helst. När jag ser vem det är som kommer trippandes, en kvinnlig Hitler i läderoutfit, slappnar jag av. Våra ögon möts i samförstånd, hon räcker mig en bordslampa, och går vidare. Men det som inte blir sagt är ändå sant. Bordslampan är tillräcklig att ge honom synen åter, men han kommer ändå aldrig att riktigt se.

Igen, it all makes perfect sense to me.

Will, Ella Wheeler Wilcox

“Will”

There is no chance, no destiny, no fate,
Can circumvent or hinder or control
The firm resolve of a determined soul.
Gifts count for nothing; will alone is great;
All things give way before it, soon or late.
What obstacle can stay the mighty force
Of the sea-seeking river in its course,
Or cause the ascending orb of day to wait?
Each well-born soul must win what it deserves.
Let the fool prate of luck. The fortunate
Is he whose earnest purpose never swerves,
Whose slightest action or inaction serve,
The one great aim.

Sant.

Love the way you lie, Eminem

Jag är inget överdrivet stort Hip-Hop fan även om jag då och då njuter av en eller annan låt. Just nu har Eminem en låt som man inte kan undvika att höra på radion, 'Love the way you lie'. Till först fick mig refrängen att höja på ögonbrynen. 'Vad sjutton är det här för fjortis sång? Vem i helsike vill väl bli ljugen rakt i ansiktet?' Men när jag koncentrerade mig på texten blev jag alldeles paff.

Det går inte att förneka att Eminem är de låga känslornas poet. Med hjärtskärande precishet illustrerar han oss människor i all vår fulhet. När vi är som värst, när vi sjunkt som lägst, när vi är som mest utlämnade, som mest primitiva. Alla våra djupt gömda känslor och rädslor serveras oförskräckt på silverbricka. Varsågod! Please help yourselves to 'the dark side of humanity'. Today we're serving pain.

Love The Way You Lie
(feat. Rihanna)

I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like
And right now it's a steel knife in my windpipe
I can't breathe but I still fight while I can fight
As long as the wrong feels right it's like I'm in flight
High off of love, drunk from my hate,
It's like I'm huffing paint and I love it the more I suffer, I suffocate
And right before I'm about to drown, she resuscitates me
She fucking hates me and I love it.
Wait! Where you going?
"I'm leaving you"
No you ain't. Come back we're running right back.
Here we go again
It's so insane cause when it's going good, it's going great
I'm Superman with the wind at his back, she's Lois Lane
But when it's bad it's awful, I feel so ashamed I snapped
Who's that dude? I don't even know his name
I laid hands on her, I'll never stoop so low again
I guess I don't know my own strength

You ever love somebody so much you can barely breathe
When you're with 'em
You meet and neither one of you even know what hit 'em
Got that warm fuzzy feeling
Yeah, them those chills you used to get 'em
Now you're getting fucking sick of looking at 'em
You swore you'd never hit 'em; never do nothing to hurt 'em
Now you're in each other's face spewing venom in your words when you spit them
You push pull each other's hair, scratch claw hit 'em
Throw 'em down pin 'em
So lost in the moments when you're in them
It's the rage that took over it controls you both
So they say you're best to go your separate ways
Guess if they don't know you 'cause today that was yesterday
Yesterday is over, it's a different day
Sound like broken records playing over but you promised her
Next time you show restraint
You don't get another chance
Life is no Nintendo game
But you lied again
Now you get to watch her leave out the window
Guess that's why they call it window pane

Now I know we said things, did things that we didn't mean
And we fall back into the same patterns, same routine
But your temper's just as bad as mine is
You're the same as me
But when it comes to love you're just as blinded
Baby, please come back
It wasn't you, baby it was me
Maybe our relationship isn't as crazy as it seems
Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano
All I know is I love you too much to walk away though
Come inside, pick up your bags off the sidewalk
Don't you hear sincerity in my voice when I talk
I told you this is my fault
Look me in the eyeball
Next time I'm pissed, I'll aim my fist at the drywall
Next time. There won't be no next time
I apologize even though I know its lies
I'm tired of the games I just want her back
I know I'm a liar
If she ever tries to fucking leave again
Im'a tie her to the bed and set this house on fire
I'm just gonna

[Chorus - Rihanna:]
Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
But that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie
I love the way you lie

Alla som funnit sig i ett sånt här förhållande känner igen det. 'Nuf said...

The dangling conversation, Simon & Garfunkle

It's a still life water color,
Of a now late afternoon,
As the sun shines through the curtained lace
And shadows wash the room.
And we sit and drink our coffee
Couched in our indifference,
Like shells upon the shore
You can hear the ocean roar
In the dangling conversation
And the superficial sighs,
The borders of our lives.

And you read your Emily Dickinson,
And I my Robert Frost,
And we note our place with bookmarkers
That measure what we've lost.
Like a poem poorly written
We are verses out of rhythm,
Couplets out of rhyme,
In syncopated time
Lost in the dangling conversation
And the superficial sighs,
Are the borders of our lives.

Yes, we speak of things that matter,
With words that must be said,
"Can analysis be worthwhile?"
"Is the theater really dead?"
And how the room is softly faded
And I only kiss your shadow,
I cannot feel your hand,
You're a stranger now unto me
Lost in the dangling conversation.
And the superficial sighs,
In the borders of our lives.

A midsummernight's (bad) dream

Beep_ beep_ beep. Bzz-bzz-bzz.

Klockorna ringer, det är dags att gå upp. Känner mig pigg och utvilad och stiger upp för att stänga av dem. Men på något underligt twilight-zone-vis vaknade jag sedan en 40 minuter senare, fem minuter försenad till jobbet, och med ett mycket levande minne av min dröm längst fram i skallen.

Välkommen till Bizzarro-world:

Min gubbe sätter dit mig för mord. Innan jag hinner bevisa min oskuld blir jag halshuggd vid giljotinen (i drömmen är det 2000-, inte 1700-tal). När min oskuld väl är bevisad (med hjälp av en amatör videofilm från youtube som visar att det var en skyltdocka och inte en riktig människa som jag och en grupp tjejer knivhugger sådär ’på skoj’ i lastutrymmet på en blå paketbil (WTF??!!)) är jag huvudlös. Mitt huvud som föll i marken har ådragit sig sådana skador att det måste genomgå extensiva reparationer. Under tiden får jag använda ett i plast. Ett huvud som, säger experterna, liknar mig så mycket som möjligt. Ett stelt, utryckslöst Barbie-huvud.


Med mitt Barbiehuvud kan jag se, tänka och t.o.m prata fast jag låter som Stephen Hawking. Det passar illa och glider av min halsstump ständigt och jämt, så scarfar blir en del av min vardag. Jag fortsätter att gå i skolan?! för livet är ju "trots allt inte över än", och efter en period av ’dra-häftigt-in-andan- och-stirra-förfärat’ blir mina klasskamarater tack och lov vana med mitt uttrycklösa ansikte. Vännerna J och M skriver en bok insprirerad av mig. ’Livet Som Flickan Med Plasthuvudet’ blir en bestseller tack vare deras psykologiska insikt till mitt kaotiska inre som inte speglas i det yttre bla, bla, jada, jada... En blödig frisör som läst boken erbjuder mig att slinga mitt långa plasthår ’för att göra det mera naturligt och liv-likt’ och jag blir rörd av erbjudandet men tänker: Du, hur fan kan någonting se liv-likt ut med ett plasthuvud?!

Och så vaknar jag.
Det värsta? It all makes perfect sense to me.

Läslust

Ja, nu har jag fallit ner i Vampyrnovell-träsket IGEN. Det är så med mig. Upp och Ner. Efter en period med seriös litteratur såsom Jane Austen och Carson McCullers, måste jag bara få vältra mig i något ytterst oseriöst och definitivt smaklöst. Slumma lite liksom.

Författaren i fråga, Katie MacAlister, har dessutom en blogg som man gärna får kolla in på måndagar. Aaah Måndagar... Mums-Måndagar. Dregel-Måndagar. Underbara karlar dagar. Definitivt inte högtravande eller fin-kulturellt. Länk finns i listan till höger.

I pointed a finger at him. "You are too arrogant for your own good. I officially
de-mate you. Go away. I never want to see you again. Except maybe tonight.
Naked. Your place. But after that, no more."
(You Slay Me)

"A compliment would be the last thing out of my mouth to a man who was so pigheaded that he could be served at a luau."
(A Girl's Guide to Vampires)

"Stay here til I come to fetch you."
I no longer recognize you in the Republic of Joy," I loftily informed him. "Our diplomatic ties are severed."
Unsever them," he growled, "or the Country of Raphael will be forced to declare your republic a protectorate."
Dictator," I muttered.
For life," he agreed."
(A Girl's Guide to Vampires)

Självförklarande

W. B. Yeats

When You Are Old


When you are old and gray and full of sleep,
And nodding by the fire, take down this book,
And slowly read, and dream of the soft look
Your eyes had once, and of their shadows deep;

How many loved your moments of glad grace,
And loved your beauty with love false or true;
But one man loved the pilgrim soul in you,
And loved the sorrows of your changing face.

And bending down beside the glowing bars
Murmur, a little sadly, how love fled
And paced upon the mountains overhead
And hid his face amid a crowd of stars.

Livet på landet

Livet på landet har sina fördelar. Faktiskt. Som att gå osminkad, ofönad och med ett döskalleförkläde till butiken t.ex.

Inte det mest vackra objekt kanske, men kom igen... När såg du sist en 33-åring osminkad? Nänä, tänkte väl det.

Äntligen hemma

Äntligen är DEN på min vägg, där den definitivt hör hemma. Tavlan/Planschen alltså, för den som undrar. För den som tittar extra noga syns svarta rutor som reflekteras. Det är bara min svart-vita fotovägg med bokhyllebård.

Och ja, jag har tv:n i den öppna spisen.

Semester

Dottern på läger. Inget pressande att göra, bara vi två. Vad gör man? Jo, man hoppar i bilen på oplanerad sightseeing. Att stanna vid varje skylt om sevärdhet kan vara riktigt kul, och är ett bra sätt att bota hemmablindhet på. Vi hamnade ända i Kauhava innan vår äventyrslystnad var mättad nog för att återvända hem.

Vid Härmä svängde vi in till Halpa-Halli. Där bland måltavlor och luftgevär hittade vi nästa dags äventyr. Två gummibåtar. Avslappnat värre! Gled nerför ån i allsköns ro och kände de sista spänningarna rinna bort. Tänkte lägga upp en video, men blogger bara bråkar. Ni får ta mitt ord på det - eller Gubbens. Rekommenderas varmt!

William Wordsworth

"She was a phantom of delight"

She was a phantom of delight
When first she gleamed upon my sight;
A lovely Apparition, sent
To be a moment's ornament;
Her eyes as stars of Twilight fair;
Like Twilight's, too, her dusky hair;
But all things else about her drawn
From May-time and the cheerful Dawn;
A dancing Shape, an Image gay,
To haunt, to startle, and way-lay.

I saw her upon a nearer view,
A Spirit, yet a Woman too!
Her household motions light and free,
And steps of virgin liberty;
A countenance in which did meet
Sweet records, promises as sweet;
A Creature not too bright or good
For human nature's daily food;
For transient sorrows, simple wiles,
Praise, blame, love, kisses, tears and smiles.

And now I see with eye serene
The very pulse of the machine;
A Being breathing thoughtful breath,
A Traveler between life and death;
The reason firm, the temperate will,
Endurance, foresight, strength, and skill;
A perfect Woman, nobly planned,
To warm, to comfort, and command;
And yet a Spirit still, and bright,
With something of angelic light.

Robert Frost

Fire and Ice

Some say the world will end in fire,
Some say in ice.
From what I've tasted of desire
I hold with those who favor fire.
But if it had to perish twice,
I think I know enough of hate
To say that for destruction ice
Is also great
And would suffice.

Dregel...

VIKINGS
If this is what they look like I'm ready to be pillaged

Favorit.

Favorit. Enlightenment av Ivo. Snart på en vägg nära mig.

Hjalmar Söderberg

"Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet"

Farsgestalt

En grabb växte upp med en farsa som sa saker i denna stilen:

http://twitter.com/shitmydadsays

Jag är så avundsjuk!

LOL

Loppisfynd

Gamla silverbestick är något av det charmigaste man hittar i bestickväg. Shabby-chic visserligen, men ialla fall. Jag kan inte förstå varför nån skulle vilja slänga bort dem. På loppis ligger de i stora drösar. Sorgligt övergivna, lite kantstötta och i uppenbart behov av lite puts. Ägnar man dem lite omtanke, skiner de med tacksamhet och smyckar ut ditt matbord. Lägg till en glaskanna med lite sommarblomster, en linneduk och lite värmeljus i gamla grönskimrande dricksglas och du har ett vackert bord att sitta ner vid. En fröjd inte endast för ögat, utan även för den funktionsmedvetna. Moderna bestick är ju för 'designade' för att fungera. "Barnvänliga" in extreme kan du inte ens spetsa din nypotatis med dem, eftersom trubbigt är säkrare.

Gillar/Gillar inte

Gillar:

- Doften av hägg i regnet
- Att det bara är 3 veckor kvar till semestern
- Dotterns Bonusmamma Piia som faktiskt gillar att shoppa kläder.
- Lavendel


Gillar inte:

- Natttemperaturerna. Att vakna skakande av kyla är inte min idé av en God morgon.
- Hästmyrorna som har börjat visa sig inomhus igen.
- Dataföretaget Trefoil som
A) inte ringer upp fastän de lovat
B) inte ens tittat på min dator efter en vecka.
- Min våg. Den visar fortfarande 20kg fel.

Drömhus

Jag har en längre tid varit på jakt efter ett egnahemshus. Klockan tickar och det är liksom dags att börja bete sig som en stadgad vuxen, stilla mitt rastlösa blod och slå rot någonstans.

Ääh, skämtar bara. Sanningen är att det var mitt pensionsutdrag som skrämde livet ur mig. Att betala hyra på den teoretiska pensionen vore möjligt endast i en parallell verklighet där jag är lotto-miljonär. Om den pensionen (som var uträknad på min nuvarande lön, pensionsålder 65) blir min ekonomiska verklighet när det är dags kommer jag inte ens ha råd med min budget-pensioneringsplan. Lyx versionen är en stuga på landet i Frankrike/Italien. Cykel, betande kor och nybakat bröd. Budgetversionen är ett kyffe med veranda i Sydamerika. En sliten moped, gatuhundar och billigt rödvin. Snacka om att utbildning lönar sig (Not!)

Men nu kommer jag från ämnet igen. Vem hade väntat sig annat, så säg?! Heh.
Ok. Min arbetskollega ska bygga hus. Det har jag inte råd med på endast min inkomst, men i en av de broschyrer hon tittade igenom hittade jag mitt drömhus. Se och njut -'Atrium' av Myresjöhus.

(Bilderna är från Myresjöhus' katalog)

Det är så perfekt att jag knappt kan tro det. Precis som namnet ger vink om har huset ett atrium. I mitten. Massor med naturligt ljus, öppen planlösning in extreme. Jag vill, jag vill, jag vill!!! Kan se mig där i atriet, en stacke med böcker och ett glas vitt. Eller varför inte ett matbord där? Ett robust, slitet vitmålat bord. Stort nog för både pyssel och läxläsning som närmaste vännerna samlade för middag. Att fantisera må vara ljuvligt, och i drömmen allt möjligt. Kvar återstår att fråga sig själv - Nu när jag har sett att det finns i verkligheten, hur ska jag nånsin kunna övertala mig själv att det är onåbart?!

Citat

"Always be a first-rate version of yourself, instead of a second-rate version of somebody else."

~*Judy Garland*~

Wonderful world of shoes

Jag är en riktig skofantast! Visserligen en något begränsad sådan, men ändå. Med storlek 43 i damstorlek är utbudet ganska obefintligt, så vi kan säga att jag lever på hoppet. Satt och försökte att inte vara så produktiv en dag och började tänka på vilka dojjer man har haft, och faktiskt är det några man minns. Den stackaren som trodde detta blir ett inlägg i mode har sorgligt fel. Namn som Manolo Blahnik, Christian Louboutin, Jimmy Choo, Dior, Balenciaga eller Proenza Schouler kommer inte att nämnas. Varför? ... Ha,ha! Skojjar du?... Detta är min anti-skomode lista, för det är det enda som jag kan uttala mig om.

Träskor! Ah, vilka minnen. Ett av mina första är en av dessa i skallen och lite medvetslöshet. Stockholms förorten hade hälsat dalatösen välkommen.

Crocs. Jag bryr mig inte i att modepolisen kommer att lyncha mig - detta är det bekvämaste som finns. Punkt slut. Dottern kom hem med Crocs i gummistövleform - lätta som en fjäder och jag är bara 'Var får jag tag i likadana?'

Ballerinaskor. Jättesöta. På en tonåring. Gjorde misstaget att köpa ett par i helgen, hittade juh ett par i storlek 42 som jag kunde packa mina fötter i. Inte så gulligt, nej. Inte alls.

Skulle fötterna inte svettas så syndaflodsaktigt i dessa skulle de annars vara mina favoriter. Kan någon säga fotsvett? Vi kallade dem globetrotters i min barndom, men vad de kallas på riktigt vet jag inte.

'Kinadojjer', eller Kung Fu slip-ons som jag lärde mig att de hette på nätet. Vem har inte haft ett par sådana? Och varför hade vi ett par sådana? Vad tänkte vi på? Tänkte vi överhuvudtaget alls?

Boots. Yeehaaw... Representerade länge landsbygsbor eller rockabillys för oss stadsbor. När jag flyttade till landet gav jag efter och skaffade ett par. I mocka. Nånsin försökt få bort koskit från Mocka? Näe, inte jag heller. Ingen succé och får ingen repris. Har fortfarande wanna-be a cowboy intryck hos mig.

Shitkickers. Need I say more?