Edgar Allen Poe

Once upon a midnight dreadry,
while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping,
suddenly there came a tapping,
As of someone gently rapping,
rapping at my chamber door.
"'Tis some visitor," I muttered,
"tapping at my chamber door;
Only this, and nothing more."

Så börjar en av de allra första dikterna jag nånsin läste. (Nja, ok - kommer ihåg att jag har läst...) The Raven av Edgar Allen Poe. Än idag är jag tagen över vilken känsla den förmedlar. Läs hela genom att följa länken här: The Raven