Min nervösa energi visade sig bestå åtminstone delvis av outtryckt kreativitet, så för att bränna bort den värsta nervositeten innan Mannen M kom hem för att jobba med de andra bil-galningarna över helgen satte jag mig framför datorn för att ta itu med högen av sorgligt negligerade foton. Definitivt sorgligt negligerade - Scrappinglusten avtog i april förra året för att inte visa sig sedan dess (förrän nu).
Efter det röjdes dotterns rum, vilket resulterade i 8 plastpåsar fulla av 'good riddance'. Varvat med tvätt, matlagning, fotografering, bowling och några filmer så kände jag mig ok. Mannen M:s närvaro gjorde resten; blev nästan normal.
Även om den värsta rastlösheten gick över känner jag den bubbla inom mig ännu, just under ytan. Anna-Lisas råd att försöka komma mig bort ett tag är ett gott förslag. Frågan som återstår är vart? Framför mig ser jag en öde stuga på fjällen nånstans, där lugn och ro garanteras. Timtal av tystnad och rymd. Det vore himmelriket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar