Reklamera staten

Regeringspartierna har sedan oktober 2009 enats om att den nya Yle-avgiften införs 2012. Exakt hur stor avgiften blir besluts av nästa regering hösten 2011. Ingen slipper undan, ingen blir befriad, varken hushåll eller företag. Det är fråga om en avgift av skattenatur, och vid vet ju hur det är med den saken...

Only death and taxes...

Senaste budet på denna avgift kommer från samlingspartisten och kommunikations ministern Suvi Lindén. Hon har gnuggat geniknölarna och tycker 190-195 EUR per hushåll för äran av YLEs tjänster, dvs finsk television och radio är rimligt. Visst, 190-195 är billigare än den nuvarande TV-avgiften på 224,-. Men det är inte summorna som är grejen, det är principen!


Först släckte de ner det analoga nätet och alla tvingades skaffa sig en ’digibox’. Pensionärer och åldringar blev överlyckliga – mer skit de inte behövde, förstod sig på eller ens ville ha prackades på dem. Ungdomarna och medelåldern såg fram emot den lovade ökningen av sändningskvalitetén och det ökade sändnings utbudet.
De borde vetat bättre...
’Mindre utsatt för extrerna störningar ’ var ett av argumenten för konsumentens del. Vilket skämt, rutan har aldrig flimrat så mycket som nu. Bredbildssändningar för dem som hade en tv apparat som klarade av det, och tilläggsinformation om programmen var andra argument. HDTV blev den nya saken att HA, och så började den huvudlösa konsumptionen igen. Flatscreen HDTV blev status. Pffft säger jag, ser ingen förbannad skillnad på bildkvalitén alls, och min gamla tv har jag haft i 15år.

Ok, ett litet sidospår...
Tillbaka till det huvudsakliga ämnet!


Nu vill den finska staten få pengarna att rulla igen, resultatet av marknadsekonomins spark i baken hamnade tydligen inte tillräckligt i den nationalekonomiska kistan. De finska tv och radio kanalerna anses nu vara”public service”, inte frivilligt nöje, och det betyder att man ska ha betalt för skiten. Så nu ska det mjölkas ytterligare, 190-195/hushåll. Och här är det som får mig att koka, håll i er nu: Oavsett om man ens äger en tv eller radio, oavsett om de största av YLEs så kallade public service tjänster utnyttjas eller inte. Dream on... I vilken verklighet betalar man t.ex. räntor på ett lån man inte har? Varför då betala för nåt man inte vill ha, inte har bett om, inte fyller något behov? Vill jag se på reklam? Filmer från 80-talet? Väderrapporten? Nyheterna? Kauniit ja rohkeat eller nån motsvarande vidrig telenovela? Lyssna på gudstjänst via radion? Lite finsk humppa kanske? Tro mig, Jag vänder mig inte till YLE i första taget i så fall, det kan jag lova.

Public service, my ass!
Den enda public service tjänsten de kan erbjuda som jag ser nyttan av, är de varningar som kan pipa i en remsa i tv-rutan. Jag behöver inte flera olika kanaler för det. Stäng ner alla utom en radio och en tv-kanal. Och visst, låt det gå på finska för all del – jag bor här i landet och har haft vett nog att lära mig språket, så den prestigekampen bryr jag mig inte om – JAG KOMMER ÄNDÅ ATT DÖ, ... så smånigom. För jag ser inte på de jävla kanalerna, och humppa är inte min grej för radion heller, så varningarna de utfärdar kommer aldrig nå mig. Däremot lär jag inte dör på grund av brist på varning. Varför? Det finns snabbare informationskällor än radio och tv idag. Jo, faktiskt - Otroligt, men sant!



Jag är vid det här laget spyfärdig och känner för att rekommendera civil olydnad. För varje dag den avgiften är i kraft uppmanar jag alla att reklamera kommunikationsverkets tjänster. Liksom en undermåligt tillagad måltid blir skickad tillbaka till resturangens kök, kommer jag att reklamera och reklamera kommunikationsverket. De har inte monopol på kommunikation, dessutom är de flesta av oss någotlunda kvalitets medvetna konsumenter. Varför då betala för skit vi inte bett om?!